Callisto-protokollet bevisar att du ska vara försiktig med vad du önskar dig. En andlig efterträdare till Dead Space från en av de ursprungliga skaparna låter som en vinnande idé. Tyvärr är slutprodukten mindre en dröm som går i uppfyllelse och mer av en mardröm – och inte den goda sortens mardröm som Dead Space-spelen framkallade. Callisto-protokollet är skrämmande, men av fel anledningar.
Det är synd, för det finns några intressanta idéer här. Ett överlevnads-/skräckspel med stor tonvikt på närstrid är okonventionellt. Och även om den inte är helt original, är den Alien-inspirerade science-fiction-miljön tillräckligt spännande för fans av genren. Den fantastiska Unreal Engine 4-drivna grafiken är ett annat försäljningsargument.
Som ett fan av Dead Space ville jag verkligen gilla The Callisto Protocol. Och även om det inte är en katastrof som Babylons fall, står The Callisto Protocol vid sidan av Saints Row som en titel som gjorde mig besviken.
Callisto-protokollets recension: Berättelse
Callisto-protokollet äger rum ungefär två hundra år i framtiden. Du spelar som Jacob Lee, en godstransportör som transporterar last mellan de jovianska månarna på uppdrag av United Jupiter Company. Under en leveranskörning till Callistos Black Iron-fängelse kallade terrorister Outer Way ombord på Jacobs rymdskepp. I kaoset som följer kraschlandar skeppet på månen och du tas till fånga av okänd anledning.
Saker och ting blir värre för Jacob när Black Irons fångar börjar mutera till galna monster. Jacob flyr sin fängelsecell och har bara ett mål i åtanke: att lämna Callisto vid liv. Men med tanke på alla monstrositeter på hans väg kommer denna uppgift inte att bli lätt.
Callisto-protokollets berättelse tar ledtrådar från klassiska sci-fi-skräckfilmer, som Alien, The Thing och Event Horizon. TV-spel som Resident Evil och naturligtvis Dead Space, är också stora inspirationer. Även när spelslingan blir tröttsam, fortsätter handlingen, hur tunn den är, att driva dig framåt – om så bara för att lära dig vad som fick fångarna att mutera.
Jag skulle säga något om karaktärerna, men det finns inte mycket att fördjupa sig i. Även om skådespeleriet och prestationerna generellt sett är bra, är alla karaktärer i bästa fall ytnivå och saknar komplexa motiv. Men eftersom alla tjänar sin del, kan jag inte ta det här spelet för att det inte innehåller nyanserade karaktärer, som de i God of War Ragnarök.
Callisto-protokollets recension: Gameplay
I sin kärna är The Callisto Protocol ett tredjepersons överlevnads-/skräckspel, liknande Dead Space och många Resident Evil-titlar. Precis som i de spelen kommer du att utforska olika miljöer och leta efter begränsade resurser, som läkande föremål och ammunition. Allt eftersom spelet fortskrider får du tillgång till flera skjutvapen som du kan uppgradera vid 3D-utskriftsterminaler.
Närstrid är normalt en eftertanke i den här genren, men det är en central mekaniker här. Du kommer att slå fiender med en uppgraderbar bedövningsbatong som du får tidigt. Att krossa lemmar och krossa skallar med detta vapen är extremt tillfredsställande. Du kan också undvika attacker genom att hålla höger eller vänster på den vänstra analoga spaken. På gott och ont, att väva vänster och höger för att undvika slag påminde mig om att utföra samma handling i Mike Tysons Punch-Out på Nintendo Entertainment System.
Närstrider fungerar tillräckligt bra mot en enda fiende, men faller isär när ytterligare onda dyker upp. Även om du lyckas undvika en fiendes attack, kommer du att bli träffad av en annan varelse. Den snäva kameravinkeln spelar ingen roll. Men även om kameran var längre bort skulle det inte vara mycket lättare att slåss mot flera fiender eftersom Jacob rör sig så långsamt. Det här är frustrerande, med tanke på hur du kommer att delta i närstrider hela vägen fram till finalen. Kort sagt, närstrid är extremt klumpig.
Du får också ett verktyg som heter GRP, som är en handske som låter dig dra och skjuta föremål. Även om det är användbart för att ta med sig föremål som annars är otillgängliga, använder du mest GRP för att trycka in fiender i de många spetsiga väggarna som är bekvämt placerade runt omgivningarna. Jag tyckte att den här mekanikern var praktisk, speciellt när den var omgiven av dussintals fiender. Det är dock bara användbart i strid, eftersom spelet inte har några pussel.
Fiendetyper är vad du kan förvänta dig av skräckgenren, eller actionspel i allmänhet. Du hittar en mängd snabba löpare, stora blåmärken, små sökrobotar och kraftfulla bossar. Att se samma fiender om och om igen kan bli tröttsamt, särskilt i bossstrider. Under en tretimmars leksession mötte jag samma chefstyp fyra gånger! Att döda de muterade fångarna är kul, men jag önskar att de inte alla var så lika. Bortsett från en handfull säkerhetsrobotar kan fienderna kännas repetitiva.
Black Iron prison och Callistos yta är fantastiska miljöer. Tyvärr hindrar deras linjära design dig från att helt utforska världen. Det finns en del backtracking och ett begränsat antal valfria rum att utforska, men det är allt. För det mesta leder spelet dig från en plats till en annan. Den stela utvecklingen kommer säkerligen att frustrera vissa spelare.
Callisto-protokollets recension: bild och ljud
Callisto-protokollet har uppenbara brister, men dess presentation är inte en av dem. Detta är utan tvekan ett av de snyggaste spelen 2022. Både miljöer och karaktärer innehåller en skrämmande detaljnivå som hjälper dem att känna sig trovärdiga. Varje miljö du utforskar – oavsett om det är Black Irons mörka hallar eller Callistos snötäckta avfall – känns på rätt sätt skrämmande tack vare smart ljussättning och partikeleffekter.
Spelets ljuddesign är lika imponerande som grafiken. De nervösa ljuden av smärtsamma stön och industrimaskiner tjänar till att hålla dig på kanten och alert hela tiden. Du kommer att vilja bära ett av de bästa spelheadseten när du spelar Callisto Protocol för att få en bättre känsla av fördjupning.
Callisto-protokollets granskning: Dom
Callisto-protokollet är inget dåligt spel. Den har en cool sci-fi-inställning, fantastisk grafik och en relativt övertygande mysterieintrig. Dess frustrerande närstrid, begränsade fiendens variation och linjära design kommer dock att alienera (ingen ordlek) många spelare. Den levererar inte heller helt som en andlig efterföljare av Dead Space, eftersom den inte är i närheten av lika skrämmande eller lika välstrukturerad. Det var faktiskt inte en enda gång då spelet skrämde mig. Om ett överlevnads-/skräckspel inte är skrämmande, så har det ett stort problem.
Jag är inte säker på vad framtiden ser ut för Callisto-protokollet. Slutet lämnar dörren öppen för ytterligare ingångar. Men Striking Distance Studios invigningstitel har inte precis gett mig förtroende för att vi kommer att få se ytterligare omgångar. Jag hoppas att jag har fel, och att företaget har en chans att leverera något bättre i framtiden. Och om inte, så har vi åtminstone den kommande Dead Space-remaken.